Så började det

Kebnekaise
Sverige 2005

”Jag behöver en utmaning! Ska vi ta Keb innan snön kommer? D tar vi på en helg! E du på?” Så löd sms:en Harding och Agebro mottog den 27 november 2005. Denna spontana idé kläckte Thelin tidigare samma dag. Datum spikades och drygt 2 veckor senare satt vi på flyget till Kiruna.

Dag 1
När vi betalat för våra stand-bybiljetter och skulle checka in vårt bagage slog det oss att gasflaskorna till vårt kök kanske skulle ge oss problem. Mycket riktigt upptäcktes de av en uppmärksam och oresonlig tulltjänsteman. Motvilligt lämnade vi ifrån oss flaskorna och började ”fila” på Plan-B. Hur skulle vi kunna få tag på nytt bränsle, en sen kväll i lågsäsongens Kiruna? Vi började ställa in oss på att de närmsta dagarna få utspisa kall VA-mat. Efter 2 timmars flygresa landade vi i Kiruna kl. 19.00. En hjälpsam taxichaufför körde oss till närmsta mack där vi tursamt fann rätt sorts gasflaskor. Lättade åkte vi vidare in till centrum där vi tryckte i oss varsin 300-grammare med ”extra allt”. Mätta och belåtna begav vi oss ut i höstmörkret, för att hitta en lämplig plats att resa vårt tält.

Dag 2
Efter några timmars skön sömn i vårt tunneltält hoppade vi på bussen 05.30 mot Nikkaluokta. 08.00 påbörjade vi den två mil långa marschen till Kebnekaise fjällstation. Våra 20 kg tunga ryggsäckar kändes än så länge lätta, betydligt lättare än vi är vana vid. Med raska steg avverkade vi sträckan. Vid lunch påbörjade vi den något tyngre etappen upp mot toppen. Humöret liksom vädret var utmärkt. Allt gick enligt planerna men efter ett par timmar började vi känna av tidspressen. Dagens mål var att ta oss till dalen sydväst om Sydtoppen där vi tänkt övernatta. Efter en mindre tempoökning var vi framme vid dagens marschmål strax innan skymning. När vi rest tältet och utspisat middag kröp vi ner i sovsäckarna. Senare samma kväll kom den väntade väderväxlingen. Tältduken smattrade i ökande takt och vid midnatt var det full storm. Vi visste att vi säkrat stormlinorna mer än tillräckligt. Stundtals var vi ändå oroliga att tältet skulle blåsa sönder.

Dag 3
Efter en natt av nästintill obefintlig sömn var vi redo att ge oss på den sista sträckan mot toppen. När vi tittade ut insåg vi att en toppattack skulle vara dumdristig. Molnen stod lågt och sikten var i stort sätt noll. Vi återupptog återhämtningen och hoppades på bättre förhållanden. Drygt två timmar senare var vädret något bättre. Vi kom överens om att göra ett försök. Med en frukostblandning i magen, lämnade vi tältet och begav oss mot högre höjder. Med förnyade krafter och ökat tempo tog det oss inte lång tid att nå toppen. Sista hundra höjdmetrarna var sikten återigen väldigt dålig. Topputsikten blev en besvikelse, men vi kände oss ändå relativt nöjda. Väl tillbaks vid tältet, gjorde vi en del ändringar i tidsplanen. Vi bestämde oss för att, i skenet av våra pannlampor, ”kötta” hela vägen tillbaka till Nikkaluokta, och på så sätt komma hem ett dygn tidigare. Det visade sig vara ett mycket bra beslut, eftersom kommande morgon skulle bjuda på snöblandat regn.

Dag 4
05.30 hoppade vi på bussen tillbaks till Kiruna för att därifrån fortsätta hem till huvudstaden. Väl tillbaks i vardagen kände vi alla att detta var något vi ville spinna vidare på. Inom några veckor hade vi ett nytt mål, att bestiga Mt. Elbrus.